Jag är 38 år, är gift och har en älskad flicka samt två fina bonusbarn.

Min mediala egenskap har alltid funnits med men jag har inte riktigt förstått vad det varit förrän jag en vår gick en andlig personligt utvecklande kurs. Som barn kunde jag känna närvaro och var väldigt mörkrädd och ville helst inte sova själv på nätterna. Det var en jobbig tid att inte förstå vad som hände i kring mig men i vuxen ålder har pusselbitarna lagts på plats.

Jag har alltid varit intresserad av Änglar och tycker att de är vackra. Jag arbetar dagligen med Änglarna som finns i kring oss och till för att hjälpa oss.

Min första oförklarliga upplevelse som jag var medveten om, fick jag när jag var 18 år och var kattvakt åt en kompis som rest utomlands, hon bodde i ett äldre hus som var K märkt med högt till tak. På morgonsidan när jag låg och sov vaknade jag av att någon kom uppför trappan i trapphuset och sedan öppnades dörren till lägenheten och jag funderade om min kompis kom hem redan. Jag kände hur någon kom in i rummet och stod och tittade på mig. Mitt hjärta dunkade och jag kunde nästan inte andas, så rädd var jag . Det kändes som en gammal mager farbror som stod där och till slut vågade jag titta. Jag förväntade mig den gamla mannen med där fanns ingen. Jag blev förbluffad med samtidigt lättad.

Jag har alltid haft lätt att få kontakt med andra och är en social människa. Som barn tyckte jag det var oerhört viktigt att min tvillingsyster alltid också hade en kompis att leka med, vare sig hon ville eller inte. Jag var en liten flicka som alltid tog smällarna för andra för att skydda alla människor omkring mig. Jag har alltid tagit den utsatta personens parti och har alltid varit noga med rättvisan. Min tvillingsyster sa en dag för några år sedan:- Du Agneta, du har alltid varit så rättvis och hatar orättvisa, och jag insåg då att hon hade alldeles rätt.

I mina kompisars "Min vänner böcker" står det att jag ska bli barnmorska eller barnsköterska, Efter alla dessa år är det precis vad jag utbildat mig till... barnsköterska. Jag har arbetet med barn på både förskola och sjukhus. Jag har alltid varit den som vårdat och tagit hand om alla andra, varit den som suttit längst in på natten och resonerat, funnits till för människor i glädje och sorg. Jag är med i Rädda Barnen sedan 10 år tillbaka är jag stödmedlem i Brotts offer jouren, och har ett fadderbarn från Trinidad-Tobago.

På senare år har jag börjat utveckla mig själv som människa samt min mediala förmåga. Jag har förmåga att se in i tidigare liv, har kontakt med andevärlden här och nu samt se in i framtiden. Mitt utvecklade pågår hela tiden, det är ett livslångt lärande som ger mig lycka i livet vilket jag är mycket ödmjuk över.

Detta uppvaknande och utvecklande har gett mig ett annat perspektiv på vad livet glada dagar har att ge och vad andra människor betyder för mig. Jag har fått en hel ny värld både på jordelivet och naturligtvis den andliga dimensionen. Jag är väldigt tacksam för att jag fått möjligheten till detta i mitt nuvarande liv och hoppas att det här kan inspirera dig till att klicka vidare i Sunsouls hemsida för intressant läsning.

En vän till vår familj dog under vintern vilket var väldigt sorgligt. När försommaren kom fanns hon så klart i mina tankar. Jag lyssnade till min inre röst som sa: - Du ska köpa en sommarblomma och åka till hennes döttrar. Det kändes så starkt och den känslan drev på mig så jag kunde inte göra annat en morgon än att sätta mig i bilen och börja köra i väg. Jag hann tänka, om hon inte är hemma då? Då fick jag en bild på en människa som målade huset. Jag tänkte inte mer på det utan fortsatte lyssna. Jag visste inte var jag skulle åka men min inre röst sa :- Kör in mot E4:an. När jag kom dit skulle jag svänga norrut. Jag fick en vägbeskrivning som tog mig till Granngården, bara nån km från dotterns hus. Där skulle jag in och köpa en sommarblomma och det skulle vara en rosplanta. Jag gick in och plockade för mig två plantor, en var till hennes två fina döttrar.

Jag satte mig i bilen och åkte vidare till hennes dotter och där står hon på en skylift och målar... ja just deras hus. Jag fick bita mig i tungan av förvåning men det kändes så klockrent och bra på samma gång. Där fick jag mitt första bevis på att jag hade kontakt med hennes älskade och saknade mor.

Jag överlämnade den vackra rosplantan och gav henne en kram och berättade att det var en sommarnblomma till henne och familjen. Jag berättade inget om kontakten som jag hade eftersom jag inte visst hur hon skulle reagera. När vi satt och tog en fika och pratade mellan både tårar och skratt så berättade hon att hon hade funderat vem som skulle fixa sommarblommorna hemma hos pappan nu när mamman var borta. Där fick jag mitt andra bevis på kontakten och varför jag skulle åka med blomman till henne. Det kändes så skönt att få göra detta, min kropp lugnade ner sig och min kontakt hade fått förmedla sin närvaro.

Efter en härlig pratstund i försommarsolen var det dax att åka till den andra dottern för att överlämna blomman. Där visst jag att dom inte skulle vara hemma men jag fick lov av hennes mor att lämna blomman med en liten lapp på deras bro om att det var en sommarblomman till henne och hennes familj

Nästan ett år senare efter många tankar och funderingar från min sida angående denna dag så kommer deras mor till mig under natten så klart i min dröm. Jag var på en lekpark när hon sakta och försiktigt kommer fram och säger: Hej! Hon är så försiktig och kikar fram så varsamt för att inte skrämma mig. Jag blev så glad. Hon frågade mig om det var många som kom till mig. Jag svarade att det brukar komma någon nu och då. Vi båda visste att det hade med mina anliga kontakter från andevärlden till människor här i jordelivet. Hon sa att hon ville berätta att hon var med vid överlämnadet. Jag förstog att det hade med överlämnandet av sommarblomman och blev så glad för nu var cirkeln sluten för mig. Nu hade jag fått ett svar direkt från henne. Hon såg ut som innan hennes sjukdom kom och mådde så bra, hon var glad och frisk som en härlig sommarvind. Plötsligt omvandlades hon till något slags djur och poff så var hon borta. Vilket upplevelse det var! Tack för det mötet.

Jag stod i mitt hem i köket och plockade fram tårta, fikabröd och kaffe, min man fyllde år. Plötsligt trädde min mors avlidna kusin fram i mitt inre. Hon ville förmedla sig till min mor men jag kunde inte bara säga det rakt ut, så jag bad henne säga något som mamma visste om henne. Hon svarade skor. Jag frågade mamma om hon visste någon som var intresserad av skor som fanns på andra sidan. Hon förstod direkt att jag hade kontakt och med vem. När hon verifierat det så kunde jag förmedla till henne. Det tråkiga var att det inte var det bästa tillfället, för jag visste att det skulle bli känslomässigt. Jag sa att hon är här men vi tar det en annan gång. Jag berättade att hon skulle finnas kvar med min mor och att hon inte skulle försvinna. Mamma och jag kom överrens om att möta henne en annan dag.

Vi bestämde en lördag som jag skulle komma till mamma. Tiden innan fick jag information i mitt inre var vi skulle vara, vad jag skulle ta med mig och bjuda på. Jag hade ingen aning om varför jag skulle ta med mig dessa saker men sagt och gjort. Jag fick också bjuda in min pappa till mötet. Det gjorde jag gärna. När dagen kom packade jag en picknick korg med 2 rödvins flaskor, 3 glas, salta pinnar, praliner samt kaffe.

Vi skulle ta en promenad genom skogen upp till Skags kase med utsikt över det blåa saltdoftande havet. Det var en solig dag men dock lite blåsig. Vi tog skydd av berget och satte oss i solen. Vi drack kaffe och surrade en lite stund innan det var dags att öppna på överraskningen till mamma och pappa. Jag berättade att det var inte jag som bestämt vad jag skulle bjuda på utan det var deras bortgångna anhöriga. Tillsammans åt vi och drack av det goda medan mamma och pappa berättade att de alltid hade praliner och salt pinnar när de var ung och hade fest. Mamma berättade att hon och hennes kusin alltid drack vin tillsammans och haft många långa samtal i soffhörnet om både ditt och datt.

Den eftermiddagen kommer vi nog aldrig att glömma för det var en upplevelse utöver det vanliga. Vi satt tillsammans i 5 timmar medan solen sakta flyttade sig på himmlen och samtalade, jag förmedlade mammas kusin om deras ungdom, min mormor, min farmor samt en vän till mamma och pappa. Dessa timmar fick oss att känna glädje att få mötas tillsammans i nuet med våra nära och kära. Vi hade känslor som blandades med både skratt och gråt.

Vi satt under bar himmel, tittade ut över havet och solen med ett glasrött i handen och kände den Gudomliga och Modeliga kärleken. Det var otroligt starkt.