När jag arbetade på en förskola för ca 6-7 år sedan började en "Aylar" följa mig. Det är en mörk kvinna och jag kan se henne i långt mörkt vackert hår, gråbeiga linnekläder. Hon har inga skor på sina fötter.

Med tiden har jag förstått att hon är en hjälpare för mig. Känns som hon vägleder mig i mina känslor och kärlek på något vis. Att kunna leva som en kvinna på denna jorden, att vara mor till mitt barn, att vara en god maka och att göra de dagliga sysslor som jag har.

Nu för tiden kan jag känna att hon finns med mig men är inte lika nära länre. För mig visar det på min utveckling under de senaste åren. Att jag har lärt mig att vara i nu här i livet.